År 1945 - ett år av början till en ny tid
Egentligen tog berättelsen sin början långt innan huset stod där det står idag. Redan i slutet av trettiotalet föddes vänskaper som, likt stilla strömmar, till sist ledde fram till denna plats. År 1945 fick tomten sitt ja.
Många skakade på huvudet. Tomten i Södra Kärr var karg, stenig och en av de mest svårbearbetade. Men i stenarna fanns också ett löfte. Med tålamod, kraft och envis kärlek formades marken. Sten för sten blev till murar som ännu omfamnar tomten, och till utfyllnad kring bron över till Nötholmen, som huset än idag blickar ut mot.
Allt gick inte att rubba
År 1945 - ett år av början till en ny tid
Egentligen tog berättelsen sin början långt innan huset stod där det står idag. Redan i slutet av trettiotalet föddes vänskaper som, likt stilla strömmar, till sist ledde fram till denna plats. År 1945 fick tomten sitt ja.
Många skakade på huvudet. Tomten i Södra Kärr var karg, stenig och en av de mest svårbearbetade. Men i stenarna fanns också ett löfte. Med tålamod, kraft och envis kärlek formades marken. Sten för sten blev till murar som ännu omfamnar tomten, och till utfyllnad kring bron över till Nötholmen, som huset än idag blickar ut mot.
Allt gick inte att rubba. Några stenar valde att stanna. De vilar kvar, täckta av kaprifolens doft och murgrönans slingrande famntag som om platsen själv valt vad som skulle bli kvar.
Och kanske är det just så att när man älskar en plats, blir arbetet aldrig ett ok. Här har skratt fått eka mellan husväggar och träd. Här har barnsben rusat barfota över gräsmattan, ner mot bryggan, mot vatten, fiske och sommarens första dopp. En plats där tiden inte bara passerat utan levts.
Välkomna till Solbacken och till Södra Kärrs kanske allra vackraste plats.
